Sommarmöten av Emily Henry

Bokomslag: Sommarmöten av Emily Henry

Jag inledde sommaren med att läsa 𝘚𝘰𝘮𝘮𝘢𝘳𝘮ö𝘵𝘦𝘯 av Emily Henry och det var en riktig fullträff för mig. En bladvändare. En hjärtevärmare. En låt mamma vara i fred, hon läser! Ni vet. Men nu några veckor senare kan jag inte riktigt dra mig till minnes varför. Men vissa böcker är bara så där fantastiska när man är mitt uppe i dem.

Boken handlar i alla fall om Poppy och Alex som blir bästa vänner när de läser på universitetet. Nu, flera år senare, efter att varje år ha gjort en resa tillsammans, är deras vänskap osäker, med risk för att helt rinna ut i sanden. Poppy känner att hon trampar vatten och inte har känt sig riktigt lycklig sedan hon senast gjorde en resa med Alex. Hon sträcker därför ut en hand till Alex med ett sista försök att återfinna det de en gång hade, med risk att förlora det lilla som finns kvar. En sista resa som kan fixa allt, eller?

Och när jag skriver det här så minns jag ju varför. Jag föll verkligen för kemin mellan Poppy och Alex, jag är ju löjligt förtjust i friends-to-lovers romance. Jag gillade också att just för att historien bygger på deras årliga resor (historien hoppar i tid) så blir det en väldigt händelsrik och varierad historia eftersom att berättelsen på ett självklart sätt tar oss nästan jorden runt. Sen är Alex en manlig huvudperson helt i min smak. Han är snäll, han läser(!) och är bitvis självsäker och stark men också osäker och famlande. Jag har läst Emily Henrys första bok, 𝘚𝘰𝘮𝘮𝘢𝘳𝘭ä𝘴𝘯𝘪𝘯𝘨, men tyckte faktiskt att den här var bättre, charmigare och roligare. Pressen på hennes nästa bok är nu skyhög 😊