Our House av Louise Candlish

Bokomslag1Det är så ledsamt tycker jag, när en författare har en fantastiskt idé, men inte riktigt lyckas ro den i hamn. För mig är ”Our house” ett sådant exempel. Öppningsscenen, vilket jag tänker mig är grundidén till boken, är fantastisk. Fiona, eller Fi som hon kallas, är på väg hem en dag och promenerar oskyldigt gatan ned, i en vacker förort till London, när hon ser en flyttbil utanför sitt hus och när hon kommer närmare ser hon främmande människor som håller på att flytta in. Alla hennes möbler är borta, hennes make, Bram, går inte att få tag på och de här främmande människorna kan visa papper på att de har köpt huset, för 2 miljoner pund. Huset som Fi älskar och som hon har föreställt sig att både hon och hennes barn skulle växa upp och bli gamla i.

Boken är en berättelse i tre delar. Vi får följa Fi när hon berättar sin historia i en fiktiv podcast  som kallas ”The Victim” där vi får reda på att hennes man har lurat henne och sålt deras hus utan hennes vetskap. Hon återberättar alltså vad som har hänt. Vi får också följa hennes man Bram genom ett dokument han skriver där han erkänner sina brott och förklarar sina motiv. Vi får också följa Fi i realtid efter att hon upptäckt flyttbilen.

”Our house” är en historia om otrohet, utpressning, lögner och girighet och det är en berättelse om hur saker kan få oanade konsekvenser, som att ta bilen när man är stressad till ett möte, trots att man har körförbud…

Men här är mitt problem. Det är alltså en historia där två personer återberättar de senaste månaderna av sitt liv, fram till att någon annan flyttar in i deras hus De ger sina perspektiv på samma händelser och det är alltid intressant men det berättargreppet blir inte trovärdigt när de ordagrant återger konversationer de haft, långa konversationer, massa konversationer. Ingen människa kan minnas och återge konversationen på det sättet. Om man vill skriva en bok som börjar med slutet så att säga och blicka tillbaka då kan man inte samtidigt göra den så dialogtung. Eller? Är det någon annan som har läst boken och reagerat på detta? Jag funderar också på karaktärerna. Det finns liksom ingen jag riktigt gillar i boken och kanske gör inte författaren det heller för det finns bara förlorare i den, ingen vinner, det är en rakt igenom tragiskt historia. Men det är ingen dålig bok, även fast jag inser att det låter som jag sågat den i det jag skrivit hittills, det är en bra bok konceptuellt, jag önskar bara att Louise Candlish skulle valt att lägga upp den på ett annat sätt. För er som vill ha ett smakprov så kan man lyssna på första avsnittet av ”The Victim” på https://www.ourhousethebook.com/podcast/

Fakta:
Förlag: Berkley Books
Utgivningsår: 2018
Format: Tryckt bok (lånad på biblioteket)
Antal sidor: 418

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*